Hur lång tid tar det att göra ett fotografi? Att ta ett fotografi? Ett år eller en sextiondels sekund? Eller kan ett fotografi ta ett halvsekel i tid att göra? Vilken tid menas med tid? Den mätbara exponeringen?
Idag 1/4000-dels sekund eller åtta timmar 1826. Tid i  i relation till känslighet för ljus? Eller tid i relation till saknad? Är det kanske samma sak?
Vilken tid menas när vi talar om tid i fotografi? Och vad innebär att göra? Från upplevelse, till att ta till att visa kan det ta många, många år. Så har det varit för mig. 
Bilderna i Tornet tog flera år. Hur ofta var jag där ensam? Tillsamman med männen? I mörkrummet? I samtal med andra där jag berättade om rummet och gav bilderna allt fler titlar, White walls, tender walls eller Den femte mannen finns inte längre.
Ska mötena med de olika männen också räknas in i tiden? Hur vi träffades på en bensinmack i en mindre by i Småland, i en sjukhuskorridor i samband med utställning, på ett café i Halmstad som jag regelbundet besökte under ett par år och vid biljettkassan på länsmuseet?
Hur jag interagerade med männen innan de befann sig i tornet och att jag i dem såg andra män, minnen och upplevelser av bröder och förlorade fäder? Tid? Slow tid?
Finns det inte tre tider? Den mätbara, den upplevelsebara och den tid som omger oss och som visar sig genom olika händelser och färgar uppmärksamhet och språkets innehåll. Tid som är svårare att se och som visar sig som filter och som färgar och fördunklar bedömning. Något som vi kanske kan se långt senare när vi ser tillbaka.
Tänk om det finns fotografier som tar ett helt liv innan de kan bli till som visuella avtryck därför att de kräver liv för att träda fram som bilder. Ibland har jag befunnit mig i situationer då  bilder har frambringats ur dem. De bilderna (det är visuella bilder för mig) har tiden lärt mig, är inte mina från början. De är ett resultat av det språk och den erfarenhet jag föddes in i.  Att fotografera har betytt att lösgöra mig från det språket och finna mitt eget.
 Det som sker är att den frambringande bilden ställer mig i kamerans position utanför situationen så mycket att jag kan fotografera den och därmed omformulera den.
Ofta handlar det om relationer till min mor och de som står mig nära på det sättet att jag aldrig kunnat formulera det inför dem på annat sätt än senare genom fotografierna jag då tar. Fotografier som blir till helt andra upplevelser hos dem som ser dem.
Slow tid? Snabb tid? Livstid?