Fotokonstnär Ava Valsten fotograf slow foto

Byggnaden del 1, del 2,
av anti Svensson
 

Byggnaden
Byggnaden Del 1
1
I den svängda rörelsen på en plats med asfalterad mark från 60-talet
Finns ljudet från rörelserna av små tryck på nycklar
Och människor som ser nästan likadana ut, som bröder
Då gäller inga identitetshandlingar
Fastän vi
alla

Rör oss i samma byggnad
I den ombyggda entrén
Syns lamporna på avstånd
Långt ifrån byggnaden
Tecken
Är det inte om man ser dem som lampor
Med en enda funktion
Att  Lysa upp steg
Tecken
Är det enbart om man väljer att se dem som ballonger som färdas 
Som stiger också uppåt
Tecken är de inte
I en instängd hall
Med förutsägbara steg
 
2
Tecken är de för den tänkta egna viljan
In i rummet där man får tillåtelse att göra ett eget val
Om man tilläts passera dörrvakten
Om man tilläts passera sekreteraren
Om man tilläts passera en ung man med lockigt hår och en glittrande pärla i örat
Som i jakten på sin egen homoidentitet
Ber om 7000 kronor
Till ett trumset att använda nu, nu och nu och det dånar i hallen trots alla utgångar
Och han vet inte
Vet inte

 
 
3
I centrum av byggnaden finns stolarna med hjärtformade ryggar, hjärta, hjärta, puls
Bland sekreterarna
Hos förhörsledarna finns olika metoder
Helt olika
Där den ena säljer stickade strumpor
Ser den andra till att den förhörde befinner sig på samma nivå som den som ställer frågor
Samma nivå mätt i centimeter,
exakt
Samtidigt som det på väggen bakom finns fotografier och kom ihåg lappar som bara berör den ena av dem, inte den andre
men det är den andre som försöker förstå – kodar av
Tecken
Kroppar av femtioåriga breda män fyller rummen i administrationens korridorer
I ett av dem sitter ”längtan”.
I ett annat sitter ”kontroll”
Och i det tredje sitter ”återhållsamhet”
Makt över scenen
Har den som kallar sig ”förutsägbar” men som av artighet blir utnämnd som dess motsats
 
 
4
Hjärtat och centrum för någon
Rummet, vars golv skulle varit i trä men istället,
efter en lång korrespondens blev en exakt kopia av världens flygplatsers
(små bitar av exempel i en analog postgång)
Ritning efter ritning på det nya rummet
Som blev så nytt att när det var färdigställt kom det gubbar i speciella kläder och ställde sig mitt i rummet och beklagade förseningen och att det nya ännu inte var på plats
De blev dock fotograferade
Detta gjordes långt efter invigningen
Guvernören från länet ombads blunda framför kameran i samma rum bara för att fotografen fick en egen idé
Dessa fotografier visades aldrig och tillhör de glömda
Men det var av en tillfällighet
Arma byggnads puls
 
 
5
Det finns människor som ser och går förbi
Snabbt och upprepande ofta
Så lätt att se upprepningar innan dem skett
 
Ett evigt panoptikon i hjärtat av allas rum
Ett Penta-Prisma i deras själ.
För att undvika leda
 
Ett evigt panoptikon i deras hjärta
Ett pentaprisma i min själ.
Leder till självklar leda

 
Överfört på alla rum
Finns det en enda tillflykt?
En skugglik man försvann
Minnet tecknade honom som en skugga
Filtrerande
Han gick för långsamt genom korridorerna.
Jag är kvar
 
 
6
De lyckosamma rör sig i grupper
Aldrig ensamma
Utom i köerna till kaffeautomaten
Den enskildes gester sätter spår i de rörelser som sker exakt där just där
där, ljuset är , Tusendelar av en sekund
Kamerablixtens kortaste brinntid år 2009
En hand som rör sig i cirklar med fingertopparna runt muggens kant
En hand som räknar mynten och varje dag upptäcker att det saknas ett
En hand som alltid vill ha bulle med efterföljande kaka
De lyckosamma
 
 
7
En plats som inte är ägd utav någon utan tillfaller alla som befinner sig där
Utanför fönstret växer trädens kronor sig så höga och tillhör den blick som råkar falla på dem.
Utanför fönstret finns andra byggnader.
I en av dem bor en riktig konstnär.
På konstnären  projicerades föreställningen om föreställningen: att den var sann. I handen höll han en pensel, han gick med breda steg, åldrades, blev tunnare och tunnare.

 
 
 
8
Ur mail från längtan:
Hej.
Jag hade besök av några. De gav en så konstig bild att jag gärna vill höra din version. Ta kontakt med mig.
 
 
9
Ur mail från kontroll:
Hej!
Jag har noterat att du inte besökt mig på ett tag. Var snäll och gör det!
 
 
10
Ur mail från återhållsamhet:
Återkommer med besked senare. Anmäl din ankomst, ju tidigare ju bättre.
 
 
11
Ur mail från (o) förutsägbarhet:
Var snäll och kom in på mitt rum och lyssna till mina monologer.
Det är en order.
 
 
 
12
Korrespondensen bevakades, dokumenterades men ibland glömdes detta bort av dem som deltog.


13
Vem är hon?
Passerar leda
passerar oro
Hon som blev hämtad och förd till byggnaden 
och frivilligt steg in och stannade där, enligt Kontrolls noggranna anteckningar som gick att läsa i pärm 132.


Byggnaden Del 2
Två kvinnor på samma kant
den ena hoppar ...
Länge skulle jag leva med den drömmen, 
var det en dröm?

Man kan väl inte drömma om det man tänker,
jag menar, tänker på, riktigt,
Tankar
Är de mina känslor?
Egentligen inte

Du är en känslomänniska, sa någon till mig en gång.
Nej, jag är en tänkande människa.

Jag tänker att jag hoppar och hoppar.

Varför hade den ena kvinnan en telefon i handen?

Vad skulle hon göra med telefonen på väg ner?

Ett rop.
Knappast på hjälp.
Kanske ett tal. Till vem.

To the face of....
Till who?

Eller skulle hon säga något till chefen i byggnaden?

Och Ockupation

I byggnadens matsal
i ett alldeles förfärligt litet rum
ett myller av röster, kroppar och gula overaller

Blickar åt olika håll. tillsammanheten
upplysta fält att nödvändigt befinna sig där

frågor ställda som inför en domstol
och svaren svurna av ed

av ed

Vad säger hon?
Högre!
Byggnaden hör inte....

Tala högre!

fortsättning..................on going text........