Fotokonstnär Ava Valsten fotograf slow foto

Ockupanterna


Swedish and in english

Ockupanterna består av två serier. Varje fotografi är unikt, ett uniqe print (det finns en bild av varje).
Bakom serien finns två olika negativ som representerar "det" som jag uppfattar har makt över mig eller som ockuperar mig. På samma sätt som betydelsen i ett begrepp kan ha makt över mig.  ( Egentligen i onödan)
Det fotografiskt föreställande (består i detta fall av negativ), översätter jag till det abstrakta, i mitt fall de rörelser som väcks hos mig i mötet med det valda negativet - som bara jag ser.
Rörelsen sker mellan bild och erfarenhet i mörkrummet.

Bakom de två serierna finns en läsning och undersökning av ett fotografi från ockupationen av Socialstyrelsen 1979 och en intervju som jag gjort med Barbro Westerholm. En intervju jag gjorde för att bekräfta "min läsning".
Ockupationen av Socialstyrelsen 1979 förflyttade begreppet "homosexuallitet" från en fast och entydig kategori, sjukdomsklassificiering till ett flytande begrepp. Ett begrepp full av laddningar och tvetydigheter, som något positivt eller negativt, som svaghet eller styrka, förlöjligande eller kärlek? 

Jag ser Ockupanterna som en ordklass och som en gestaltning av en grammatik för meningsskapande.
Ockupanterna handlar om det som finns mellan orden, det outtalade i en kommunikation. Det som finns där och formas av våra erfarenheter och därför skapar skillnader i språkets innebörd.
Vi använder samma ord men fyller dem med olika innehåll. 
Vi fyller begreppen med betydelser som kanske möter den andres betydelser. Ibland uppstår överenskommelser lika oväntat som en förälskelse. Mellanrummet är språkets ingen-mans-land, det är där tillskrivningen av värde sker, en slags nödvändig ockupation av mening, Ockupanterna.

Bilderna är abstrakta och ur de gester som blivit till i mitt mörkrum föreställer jag mig något vackert ur den begränsning som jag vet att språket gör med mig. Är detta verkligen fotografi, funderar jag?


In english:
The occupants consist of two series. Each photograph is unique, a uniqe print (there is a picture of each). Behind the series are two different negatives representing "that" which I perceive have power over me or occupy me. Just as the meaning of a term may have power over me. (Really unnecessary)

The photographic representation (in this case is negative), I translate into the abstract, in my case the movements that arise with me in the face of the chosen negative - just as I see.
The movement takes place between image and experience in the darkroom.

Behind the two series there is also a reading and examination of photographs from the occupation of the National Board of Health in 1979 and an interview that I made with Barbro Westerholm.

I see the occupants as a wordclass and as a gesture of a grammar the creation of meaning. The occupants are about what is found between the words, the unspoken in a communication.
What is there and shaped by our experiences and therefore creates differences in the meaning of the language. We use the same words but fill them with different content. We fill the terms with meanings that may meet the meanings of the other. Sometimes agreements arise as unexpectedly as a love.
The space is the no-man- land of language, that is where the assignment of value takes place, a kind of necessary occupation of meaning, the occupiers.

The pictures are abstract and from the gestures that have grown into my darkness, I imagine something beautiful from the limit that I know the language is doing to me.
Is this really  photograph, I wonder?