Fotokonstnär Ava Valsten fotograf slow foto

RODNADER


Swedish and in english

Jag förundras över med vilken ensamhet vi ibland kan se på världen. Det där är en blomma, kan någon säga till mig och jag tänker, nej, det där är ett resultat av liv, drabbande som en insikt. En insikt om det ofrivilliga som finns i alla de slags uppmärksamheter som "jag" inte kan styra över (och aldrig kan) och som är anlogt med det sätt en kamera kastar ut blixtrar i ett rum och tillfälligt belyser de som råkar befinna sig där. Därför ser jag på dessa bilder som självporträtt.
Ingen vet på förhand vem som ska belysas/uppmärksammas och hur mycket och varför. 
Så funderade jag kring det naturvetenskapliga sambandet mellan ljus och avstånd, reciprocitetseffekt och det fotografiska materialets känslighet för ljus. De vetenskapliga sambanden är givna och öppna för vem som helst att ta del av. 
De valda papperen exponerades (under många timmar) i skenet av det röda ljuset och blev till porträtt av varje mänsklig (genomlevd) rodnad. I framkallaren förstärktes "rodnaden" med små gester av vitt ljus.
Ljusets framkallande förmåga oavsett våglängd (vitt eller rött) är kompatibel med den grad av uppmärksamhet vi möter i våra liv. Vi syns utan att veta på vilket sätt. Vi syns. Inte som en explosion av ”Fame” utan som i ett sken av evighet överlämnade till en evig exponering.


In english:
I marvel at what loneliness we can sometimes see on the world. That's a flower, can anyone say to me and I think, no, that's a result of life, suffering as an insight. An insight into the involuntary in all the kind of attention that "I" can not control (and never can), and which is associated with the way a camera throws out flashes in a room and temporarily illuminates those who happen to be there.
Therefore, I look at these images as images of mee. No one knows in advance who will be highlighted and how much and why.
Then I thought about the science-based relationship between light and distance, reciprocityeffect and the sensitivity of the photographic material to light. The scientific relationships are given and open to anyone to share.
The selected papers were exposed (for many hours) to the shining of the red light and became portraits of every human (perceived) redness. In the developer, the "redness" was reinforced with small white light gestures.
The evolving ability of the light regardless of wavelength (white or red) is compatible with the degree of attention we face in our lives. We look without knowing in what way. See you. Not as an explosion of "Fame" but, as in a shining of eternity, surrendered to eternal exposure.