Ockupanterna består av två serier. Varje fotografi är unikt, ett uniqe print (det finns en bild av varje).
Bakom serien finns två olika negativ som representerar "det" som jag uppfattar har makt över mig eller som ockuperar mig. På samma sätt som betydelsen i ett begrepp kan ha makt över mig.  ( Egentligen i onödan)
Det fotografiskt föreställande (består i detta fall av negativ), översätter jag till det abstrakta, i mitt fall de rörelser som väcks hos mig i mötet med det valda negativet - som bara jag ser.
Rörelsen sker mellan bild och erfarenhet i mörkrummet.

Bakom de två serierna finns också en läsning och undersökning av fotografier från ockupationen av Socialstyrelsen 1979 och en intervju som jag gjort med Barbro Westerholm.

Jag ser Ockupanterna som en ordklass och som en gestaltning av en grammatik för meningsskapande.
Ockupanterna handlar om det som finns mellan orden, det outtalade i en kommunikation. Det som finns där och formas av våra erfarenheter och därför skapar skillnader i språkets innebörd.
Vi använder samma ord men fyller dem med olika innehåll. 
Vi fyller begreppen med betydelser som kanske möter den andres betydelser. Ibland uppstår överenskommelser lika oväntat som en förälskelse. Mellanrummet är språkets ingen-mans-land, det är där tillskrivningen av värde sker, en slags nödvändig ockupation av mening, Ockupanterna.

Bilderna är abstrakta och ur de gester som blivit till i mitt mörkrum föreställer jag mig något vackert ur den begränsning som jag vet att språket gör med mig. Är detta verkligen fotografi, funderar jag?